En tur till Nymon i mars

 

De avslutande meanderbågarna som Närån gör innan den mynnar ut i Sagmodammen
De avslutande meanderbågarna som Närån gör innan den mynnar ut i Sagmodammen

Det är mars och med viss avundsjuka har jag sett mängder med vinterbilder från området, med och utan norrsken. Av olika skäl så blev det ingen vintervecka till Sälen eller Trysil i år. Man får helt enkelt prioritera men nog hade det suttit fint med en tur ner till Våtdalsröset vid Nymon med en kopp kaffe och bara njuta?

Få se, har jag några bilder från mars något tidigare år för att stilla min längtan?

Vad sägs om en tur till Våtdalsröset en marsdag 2021 istället? 2021 ja, då var det fortfarande stopp för turer över till den norska sidan och umgänge skedde med avstånd till varandra utan att passera gränsen. Det var minst sagt trist för att sammanfatta det hela. Att släppa en bok i slutet av november 2020 som främst handlade om den norska sidan var ju rätt så obegåvat men allt går att lösa.

Vi startar i Nymon som ligger längs Stötenvägen nära avfarten till bron över Görälven. En kort nerförsbacke för oss fram till sopstationen där vi parkerar på höger sida så att vi inte är i vägen.

På den andra sidan går ett förhoppningsvis ett spår nedanför åsen i sydlig riktning. Normalt sett borde det gå lätt att gå på skaren men man vet aldrig. Snörika vintrar kan snöskor vara att rekommendera. Sommartid går det en stig här som vindlar sig mellan träden.

Vyn österut längs Sagmodammen mot Granfjällsstöten
Vyn österut längs Sagmodammen mot Granfjällsstöten

Efter cirka 250 meter kommer vi ner till Närån som gör ett flertal meanderbågar till vänster om oss innan den övergår i Sagmodammen. Vi ser långt och har en fin vy mot Flervola på den norska sidan och Stora Moberget söderut. Till vänster om oss har vi Granfjällsstöten men berget är delvis skymt av en skogsridå. Det blir bättre utsikt när vi fortsätter västerut.

Vi följer nu kanten av Sagmodammen västerut men med lite uppmärksamhet. Så här på vårvintern är inte isen att lita på. Det knäpper och smäller till emellanåt. På några ställen får vi ta några mindre omvägar när dammen breder ut sig. Samtidigt går man och njuter av vyn mot Flervola.

Efter 250-300 meter eller så, brukar jag stanna upp och vända mig om. Nu har vi en fin vy mot Granfjällsstöten och någon enstaka bil hörs från Stötenvägen. Träden har en lätt lila nyans i trädtopparna som bryter av mot det gröna och vita. Solen skiner och det börjar suga i kaffetarmen. Men inte än, vi får ge oss till tåls...

Vid gränsen zoomade jag in ordentligt mot Flervola och den trevliga platsen Ørnegga där namnet kommer från Örn, den svenske arbetsledaren för Støa kanal
Vid gränsen zoomade jag in ordentligt mot Flervola och den trevliga platsen Ørnegga där namnet kommer från Örn, den svenske arbetsledaren för Støa kanal

Söderut ser vi långt upp på Stora Moberget
Söderut ser vi långt upp på Stora Moberget

Framme vid gränsen stannar vi och här viker även skoterspåret av norrut. 2021 fick man ju inte passera och isen var inte att lita på med öppet vatten i mitten. Det gamla skoterspåret söderut på svensk sida hade nästan gjort sitt. Kikar vi söderut så ser vi hela vägen upp på Stora Mobergets sluttning. Så nära men ändå så långt borta.

Vi fortsätter dock norrut och får en stigning upp till grusvägen som går mellan Sagmodammen och Nymon. Idag är det här en avstickare som jag verkligen rekommenderar och har skrivit om under ledbeskrivningar här på hemsidan. Men 2021 var det avspärrat inne på norsk sida med ett betongblock och så är det fortfarande. Trist men sant.

Gränsövergången mellan Nymon och Sagmodammen. Observera betongblocket i bakgrunden
Gränsövergången mellan Nymon och Sagmodammen. Observera betongblocket i bakgrunden

Bron över Görälven byggdes 1982 och fram tills dess var detta en väg som användes. Den största delen av trafiken gick dock norrifrån vid Fulunäs och Grundforsen till Støa eller via Fjällvägen till Rörbäcksnäs-trakten och så fick man svänga höger via Gränsbo och Flermoen, över Flermoberget och så höger ner till Støa. Stötens skidanläggning invigdes förresten 1976.

Apropå Stora Moberget. Visste ni att det fanns planer på att skidanläggningen skulle byggas här istället för på Granfjällsstöten? Nu föll det främst på att backarna hade blivit för korta men branterna och fallhöjden var lockande för att bygga backar för de mer avancerade åkarna.

En lite annorlunda vinkel över den större forsen i Ljøra på den norska sidan
En lite annorlunda vinkel över den större forsen i Ljøra på den norska sidan

Var var vi? Jo vid grusvägen. Vi fortsätter norrut uppför backen och kommer efter drygt 100 meter fram till Våtdalsröset som restes 1756 vid den ursprungliga 'moderna' gränsläggningen. Till vänster mellan träden hör vi ljudet av Ljøra som här har två forspartier. Själva forsen är dock inte synlig från röset så jag bjuder på en en bild från forsen från ett annat år med ungefär samma snöläge.

Våtdalsröset
Våtdalsröset

Nu är det dock dags för en lång kaffepaus och jag åka ofta hit bara för att njuta. En rast här blir alltid längre än tänkt oavsett årstid. Alltid finns det något att lägga ögonen på eller bara låta tankarna fara iväg.

Den branta sluttningen ner mot nipan i älven kallas Våtdalsbröstet och vi har en härlig vy upp mot Faksefjell
Den branta sluttningen ner mot nipan i älven kallas Våtdalsbröstet och vi har en härlig vy upp mot Faksefjell

Hur var det nu det här med att jag blandar namnet Ljøra och Görälven? Det är inte så svårt som man kan tro. På hela den norska sidan heter det Ljøra och så byter älven namn till Görälven på svensk sida här vid gränsen. Sedan heter det Görälven ända ner till älvmötet i Fulunäs. Älven har dock sina källflöden på främst svensk sida uppe i svenska Gördalen och där heter självfallet älven Görälven. Enkelt eller hur?

Myrstacken på den norska sidan vid Våtdalsröset
Myrstacken på den norska sidan vid Våtdalsröset

Snett bakom oss finns en av de stora myrstackar inne på den norska sidan. Det finns fler längre in och även på den svenska sidan. På den norra sidan av stacken har myrorna låtit blåbärs- och lingonris växa upp för att hålla värmen. Ett bra tips om man är ute i skogen och är osäker på riktningen.

Till slut, lätt motvilligt och lite stelt, reser vi oss upp och börjar gå österut och följer stigen tillbaka mot Nymon. Även här har vi en fin vy mot Granfjällsstöten och med lite tur kan vi se älgarna i slutet av ängen. De verkar ha ett stråk i kraftledningsgatan. Visste du att den ursprungliga gården låg här ute på ängen och att en familj på sex personer emigrerade år 1882? Det ska jag skriva mer om framöver.

Vid Nymon och österut mot Granfjällsstöten
Vid Nymon och österut mot Granfjällsstöten

1927 skedde ett stort stenras från Granfjällsstöten som nådde ända ner till husen på ängen. Man kan se rester av det öster om Stötenvägen. Det är ett bökigt parti att gå i men mycket är övervuxet. Var försiktig om du ger dig in här för det är lätt att göra illa sig.

Nu kommer vi tillbaka till utgångspunkten och har på en ganska kort tur hunnit se och njuta av mycket. Fungerar turen när det är barmark? Självklart! Men, jag rekommenderar stövlar för vandringen längs Sagmodammens strand är lurig och kan vara väldigt blöt. Det har hänt att jag har gått inne i skogskanten för att vara säker.

Sådär, nu känns behovet av att åka upp stillad för tillfället men under tiden som jag skrev som fick jag lite ideer så det blir nog en tur under våren i alla fall. Om inte annat för att fylla på böcker hos mina återförsäljare.

Har du inte köpt boken än? Passa på hos Stöten Camping, Tandådalens fjällkyrka, COOP i Ljørdalen eller varför inte hos alla trevliga boende i Støa och Nymon som kan guida dig rätt... Du kan självfallet köpa den här på hemsidan också och då får du den signerad. Bara en sån sak...

Hoppas att ni får en trevlig tur om ni tar turen hit...

Skrivet av Stefan 2023-03-16

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!